Aron min lilla alien!

Hälsade på lillkillen igår, han är så otroligt söt. Han ligger i öppenkuvös nu så man såg honom väldigt bra förutom att han hade den där sepupen i hela ansiktet, men han har börjar ligga i grimma mer och mer. And he’s doing so fine! Har fått se bilder på honom när han ligger i grimma, då är han fin. Då får man se hur han ser ut i ansiktet. Igår när jag var där vägde han cirka 1170g och förhoppningsvis om en vecka eller så kommer Jennie, Freddie och Aron komma in på samvård. Äntligen.

Här ligger han i grimma med
nappen liggandes bredvid

Allting ser ut att gå framåt, och det är så roligt. Längtar så tills man kan hålla i honom och leka med honom.
Han tittade på mig igår också, efter mycket övertalning öppnade han faktiskt ögonen och tittade på mig, samtidigt som han sög på sin mini napp. Han har helt kolsvarta ögon och det är väldigt sällan man ser ögonvitan. Han ser ut som en liten alien! Visst gör han (:

Han tycker det är kanonkul att bada enligt Jennie. Hon har redan lagt upp de här bilderna på sin bilddagbok men jag snodde dom och la upp dem här också för de som inte har den.

Dålig uppdatering ..

.. som fan, har inte varit så mycket dator den senaste tiden, har suttit hemma och läst gud vad jag har läst, igår läste jag ut två och en halv bok med cirkus 400 sidor. Snacka om brist på annat.
I fredags jobbade jag på maxo, demade frukt smoothies. Sen på kvällen blev det utgång med Mia, jag skulle hålla mig jävligt passiv eftersom jag skulle upp och jobba dagen efter, men så blev det ju inte, jag gick väl bland dom sista full och glad.
Lördagen var pest och pina, men bara mitt eget fel, sen var det hem och slöa i ett par timmar och sen ner på jobbet och slöade ännu mer innan kvällen drog igång.
I söndags var jag med Patrik, kollade på massa house. Åkte till honom en snabbis och hämtade hans dator så skulle vi ha spelat sen men allting bara krångla så vi gav upp och gick och la oss istället.
Har vart med Patrik titt som tätt hela veckan nu också, han har semester men pillar på sin bil hela dagarna, han åker på morgonen och kommer tillbaka till mig på kvällen

Jobbade igår, det börjar bli riktigt bra med drag nu. Hur kul som helst. Jobbar hela helgen också, Chartertema är det då. Jag som är helt inkompitent, vad har man på sig då?.

Jag har lagt intresseanmälan på två lägenheter på EHB verkar nästan för bra för att vara sann, billiga, lagom stora och ligger bra till. Jag tror att jag kommer ha råd det blir tajt, men jag tror jag fixar det. Sen så får jag väl ta och söka ett fjärde extra jobb så ska allting nog gå galant. Ta in en inneboende kanske. Eller nått.

Jag väntar med att skriva om Jennie o Aron ska åka till Uppsala med mamma nu om en stund, så då tar jag med mig lite “information” och printar upp i bloggen. Men jag kan avslöja för dom som inte redan vet det att han har äntligen gått över 1 kilo. Värsta tungviktarn ju.
Lägger ut bilder på honom i nästa inlägg. Nu ska jag kila. Hej svejs!

Tubtopp, afterbeach och massa massa PASSOA!

Hela den här veckan har jag inte gjort ett skit, jag är så trött och less på att inte ha något jobb. Jag är uppe sent på nätterna, kollar på film, på tv eller läser. Sen sover jag fram mot 12 på dagen och gör ingenting. Jag har inte fått något svar från ett enda jobb jag har sökt, det suger!
Fast jo iof den här veckan har jag gjort någonting i alla fall om det nu räknas. I måndags kom Moa över så lagade jag mat. pannbiff med färskpotatis, stekt lök, grönsallad och gräddsås. Det blev grymt gott, vi kunde inte sluta äta. Haha, blev lite imponerad av mig själv faktiskt. Sen så kollade vi på film och när det blev mörkt öppnade vi en flaska mousserande och tände massa ljus på balkongen och bara snackade massa skit.
Bilder finns på min bilddagbok.

I onsdags jobbade jag nere på joar, skönt att onsdagarna har kommit igång så blir det en extra dag med lite pengar i alla fall. Nästa vecka jobbar jag på maxi och demar skit skönt att få lite inkomst.
Men det är fortfarande bara ströjobb.

Ikväll och imorgon är det afterbeach tema nere på joar, samt passoahelg. Vi har byggt en sandstrand, med massa badbollar och badleksaker, solstolar och hela kittet dock inte pool, det kommer om någon vecka. Vi har teman hela sommaren. Kommer bli så jävla kul. Ni kan gå in på www.joarbla.se och titta.
Så nu ikväll då, här sitter jag i korta mörkgröna shorts och ett svart tubtopp linne med märket “Passoa”. Jag i tubtopp! Herregud, jobba en hel kväll i baren, jag som aldrig, aldrig använder något sådant. Men det ser faktiskt inte alltför förjävligt ut. Har en korsett under, thats why att jag inte tänkt på det förut! Haha.

Aron mår bara bättre och bättre, pratade med syrran här om dagen då vägde han 811g så han har gått upp igen, så jävla skönt! Hoppas han håller sig infektionsfri så kan dom flytta till en annan avdelning och då pckså bo tillsammans med honom. Finns bild på bilddagboken på Aron med öppna ögon! :D.

Måste rusa, palle väntar på mig nedanför!

Lite fest, lite Aron och lite jobbigt

Tjollahopp, nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev senast. Har helt enkelt inte orkat as usual.

I onsdags så var jag och Mia hemma hos hennes bror och svägerska och drack massvis med goda drinkar och shoots. Mias bror Marcus var inte delaktig under kvällen då han slet med altanen och sedan gick och la sig. Men vi tjejer hade en kanonkväll/natt. Kom dit vid 22 tiden och började korka upp. Vi gick en promenad sent på natten med hunden. Fnissiga som skolflickor tog vi ett flertal pinsamma kort på diverse sjuka saker som vi gjorde under promenaden.
När vi kom hem hällde vi i oss stora mängder shoots och satte oss i vardagsrummet dör att sjunga lite singstar vilket var ur kul och förövrigt min första singstar upplevelse. Sen rund 4 på morgonen vinglade jag och Mia därifrån och in på statoil där vi käkade fyllekäk och hälsade på alla stackars människor som tog en kaffe innan jobbet. Tror jag kom hem och tittade på klockan halv 8 på morgonen innan jag somnade på stört. Och nu vet jag att hela släktskaran läser min blogg men i alla fall. Jag ska pierca mig igen. Jag har äntligen tagit modet till mig så nu ska jag pierca bröstvårtan. Så om ett par veckor är det gjort, haha. Som jag har längtat!

Efter att ha legat bakfull hela torsdagen och gullat med min kära karl så blev det äntligen fredag och dags för midsommarfirande. Jag och Mia mötte upp våra lagkamrater runt 12 på dagen. Vi gick och käkade pizza och bekantade oss med varandra. Väl framme i Bredsand så satte vi på oss våra fina lagkläder. Vårat lag hette Björnligan. Efter välkomsttalet korkade vi upp en flaska bubbel och skålade. Sen var det dags för poängjakt och diverse pinsamma uppdrag. Vi delade upp oss på två bilar och åkte runt i hela Enköping. Samlade på oss frimärkssamlingar, bodys, ridhjälm, badmössor, brandbilar, lussebullar och mycket mer. Sen till uppdragen, bada näck i fontäner, sjunga rapplåtar utanför coop (vilket vi aldrig hann göra), hångla med främligar och sjunga barnvisor i Västerås. Det var bara några utav de sakerna som vi skulle göra.

På fredagen möttes vi alla lagen på joarblå parkeringen för en stafett. Man skulle välja ut 4 personer ur laget som skulle medverka, jag, mia, alexander och dan. Alexander började med att drippla en pingisboll med en penna snöre i munnen fram till mig som skulle få ner pennan i en flaska och sedan hoppa hopprep fram till Mia som skulle blåsa upp en luftmadrass samt klunka i sig en öl för att sedan springa till Dan som skulle paddla med luftmadrassen från munksundskolan till hamncaféet. Jag tror inte ett enda lag klarade av uppgifterna galant. Vårat lag bytte av luftmadrass racet cirkus 3 gånger. Om ni åker förbi ån och sen luftmadrasser liggandes lite här och var så vet ni varför.

Efter dessa bravader åkte vi tillbaka till bredsand i väntan på mat och fest. Och fest blev det. Sjöng snapsvisor gapade och skrek mest hela kvällen, dansade och hade oss. På lördagen var det obligatorisk frukost klockan 9 sedan skulle fyra personer ur varje lag åka till arosfortet i Västerås och samla poäng, dock var ingen ur vårat lag kördugliga så Mias pappa ställde snällt upp som taxi till och från Västerås. Sen var det brännboll och dragkamt bakom idrottshuset. Vårat lag var grymma som fan. Men sista omgången brännboll hade motståndarlaget mutat domaren så vi förlorade.
Efter det samlade vi in lite smågrejer till. Sen fuskade vi lite och åkte hem och duschade och när vi kom tillbaka till Bredsand var det lagom till mat sen var det festa hela natten lång igen.

På söndagen fanns det tid att göra klart dom sista sakerna men eftersom ingen i vårat lag åter igen var kördugliga så gick vi ner till bredsandscaféet, fikade och snackade skit. Två utav våra lagkamrater hade tagit en taxi hem till stockholm på lördagsnatten och övriga deltagare drog hem tidigt också. Så jag och Mia följde deras exempel. Vi sket i sista biten på söndagen, prisutdelningar och diverse. Vi åkte och käkade pizza för att sen åka hem och sova. Vi hade inte redovisat en enda grej som vi gjorde, alla saker vi hade hämtat låg i bagageluckan på Mias bil och alla Uppdrag var filmade och fotade på kamerorna som vi inte heller visade så jag antar att vi kom på sista plats. Men vi hade en toppen helg. Fått nya vänner och bekanta. Så tack för en toppen helg.
Mer bilder finns antingen på facebook eller på bilddagboken.

Men hela måndagen var jag jätte trött jag har gått och blivit sjuk hostar lungorna ur mig. Mamma ringde mig i måndags och frågade om jag ville följa med och träffa Jennie vilket jag gärna ville. Så jag klunkade hostmedicin och knapprade massvis med halstabletter. Sen kom mamma och hämtade mig och bjöd mig på pannkakor i bilen på väg till Uppsala. Hämtade upp Jennie i deras “lägenhet” och så åkte vi till Aron, jag satt snällt i fikarummet och drack varm choklad och läste tidningar medans Jennie och Mamma var inne hos lillkillen. Fick glo igenom videokameran också där Jennie har filmat hur Aron öppnar ögonen för första gången. Min fina lilla kille, han mår mycket bättre nu och har blivit jätte pigg och livligt efter att han fick antibiotika mot infektionen. Jag höll andan en minut och gick in och tittade på honom innan vi åkte, han är så liten. Jag blir fortfarande chockad varje gång jag ser honom för att han är så liten.
Han har gått ner i vikt igen också, vet inte hur mycket han väger nu. Men tidigare hade han äntligen gått över sin födelsevikt men icke sa nicke nu har han gått ner igen. Men annars är han jätte duktig Jennie sa igår att hon har börjat producera mindre bröstmjölk men han bara äter mer och mer. Duktiga lilla killen.

Jag och jimmy pratade igår och idag ska han gå och säga upp lägenheten, han ska börja pendla till sthlm om några månader och kommer då inte ha råd att bo kvar. Och jag är väl inte så sugen på att hålla på att tjafsa om disk och städning hela dagarna heller så jag gråter inga floder direkt.
Men jag har verkligen ingen aning om vart jag ska ta vägen, jag får alltid komma hem igen det vet jag men jag har ju fortfarande mina katter att ta hand om och jag vill verkligen inte lämna bort dom. Om jag bara kunde hitta ett jävla jobb så kunde jag försöka skaffa en annan jävla lägenhet. Jag har sökt lite jobb i Enköping och har insett att jag kan inte begränsa mig så mycket så igår började jag söka lite i Uppsala också. Allting är så jävla jobbigt har nästan inga pengar alls, fick min lön idag och har betalat alla räkningar och det enda jag har kvar är typ bara en tusenlapp. Den går garanterat till mat, pest och pina.
Som jag sa till Mia häromdagen; Förutom att jag inte har pengar eller ett jobb så är mitt liv helt perfekt just nu. Jag mår verkligen jätte bra.

Och så var det med det. Hejsvejs!

I hans blick står det skrivet, det finns en mening med livet.

Ett ögonblick av tro, när hela världen är så underbar att ingenting gör ont. En liten stund av ro, jag får ett leende, mitt hjärta kommer aldrig mer va tomt. Det finns bara varmt i människan.

Nu har det landat en ängel han la sitt liv i min famn, i hans ögon kan kärleken le, en verklighet, som bara änglar kan se.

Min tanke blir en tid, där jag är trött och grå och året känns i varje steg jag tar. Då går han där bredvid,ett litet leende av längtan efter allt som han har kvar.

I hans blick står det skrivet, det finns en mening med livet.

Jag var och hälsade på Jennie och Freddie igår, först irrade jag och mamma runt i Uppsala för att leta efter onoff. Mamma köpte en videokamera till Jennie i födelsedags och studentpresent. Det var det enda Jennie hade önskat sig, så nu kan hon filma lillkillen. Vi åkte med dem till sjukhuset för att hälsa på Aron. Men när vi kom dit var han ute på vift. Kirurgen skulle sätta någon nål på honom och han behövde vara i ett sterilt rum, det skulle bara ta en halvtimme, men det tog över en timme. Läkarna hade inte fått in nålen där som skulle så dom satte den i huvudet, det är så hemskt att se honom ligga där med alla sladdar överallt och nålar lite varstans. Nya bilder på Aron finns på min bilddagbok. Bara att kika. (:

Dom vet nu vad för infektion han har och dom har bytt antibiotika så nu hoppas vi på att han ska bli bättre. Han väger mer nu också, sist jag hörde vägde han 722g. Jätte skönt, han har äntligen gått över sin födelsevikt. Hörde av Jennie idag att han har öppnat ena ögat och hon fick med det på film! Så roligt, gud vad jag längtar tills han mår bra så dom kan ta hem honom till sig. Igår när vi satt i föräldrarummet och väntade på att Aron skulle bli klar så kom det in en pappa med en förtidigt född liten bebis, han var jätte liten. Men pappan kunde i alla fall bära på honom, och Jennie sa; “jag vill också kunna bära på min bebis”. Jag önskar så att Aron kan bli tipptopp frisk och så kan Jennie och Freddie ta hem lillen.

Jag förstår inte hur dom orkar, dom är så starka båda två. Dom kommer bli superföräldrar. Dom är helt underbara ihop, så lyckliga. Dom stöttar varandra hela tiden under den här jobbiga situationen. Man blir bara så rörd.

Mosters lilla gullunge

Läget igår natt var kritiskt. Läkarna var väldigt oroliga för honom. Han har fått en infektion. Han har kopplats in i respirator igen. Han är väldigt stilla, inte alls lika livlig som han brukar vara.
Han hade varit ute igår och legat på Freddies mage och behövde inte syrgas alls, han är en riktig pappas pojke. Fina lilla Aron.

Jag tror att jag är så inställd på att han kommer överleva, om han inte skulle det så skulle jag nog bli helt förkrossad, jag säger hela tiden att man måste förbereda sig för det värsta men jag tror inte jag gör det.
Samma sak med Jennie och Freddie, det är jätte bra att vara positiva men dom om nån måste verkligen förbereda sig.

Åh Freddie är världens bästa, han är så söt med Aron. Han kommer att bli en kanon pappa, jag har sett Freddie ur en hel annan vinkel nu under allt ståhej med Aron och han är helt underbar!
Jennie och Freddie kommer bli jätte bra föräldrar. Fortsätt håll tummarna med oss!

Jennie och Aron

Aron, fina lilla Aron

Har så fruktansvärt tråkigt, har inte orkar träffa någon på hela dagen. Och jag är så uttråkad. Inga bra filmer har vi, ingen mat alls. Jag har spelat harpan sen jag kom hem från jobbet, bortsett från två avsnitt av house.

Helgen har inte heller varit speciellt händelserik, varit i bredsand, solat och badat.
Jobbade i lördags, 5 minuter innan stängning fick vi en lista med saker som vi skulle göra innan vi fick gå hem. Som tack skulle dom bjuda på grillbuffé, klockan 6 på morgonen? Så vi fick trötta som as jobba nån timme extra, sen fick vi resten från frysen uppvärmda på en ljumen grill.
Jo jag förstår ju grejer, det är skönt när det är flera som hjälps åt, det blir fortare gjort och visst är det trevligt att umgås med sina kollegor, men klockan 5-6 på morgonen vill jag i alla fall bara sova. Jag förstår inte de som så fort dörrarna låses öppnar en öl? Men jag är ju å andra sidan inte som alla andra.
Sen hade det säkert varit mycket trevligare om folk inte betedde sig som as, har jag gjort någonting säg det då. Gå inte runt och var trevlig ena sekunden för att i nästa bara ignorera mig. Fan så jävla less jag blir.

I Söndags skulle jag egentligen hälsa på Jennie, Freddie och Aron. Japp Aron blev parvens namn. Men jag skippade i det, börjar känns mig krasligt och vill inte för något i världen äventyra någons hälsa.
Läget är förövrigt som vanligt. Kommer inte ihåg om jag skrev det innan, men han kopplades ju ur respiratorn och troligen kommer det bli så att den kommer att få kopplas in igen med jämna mellanrum. Han kommer att bli kvar i flera veckor. Men enligt Syrran så kämpar han på för fullt.
Jennie blev utskriven idag, hon och freddie ska bo på hotell i närheten av sjukhuset så att de kan träffa lillen när dom vill. Jennie fick också hålla i honom igår. Jag vet inte så mycket mer som händer, läget är lite detsamma. Men vi håller fortfarande tummarna. Jag ska väl troligen åka och hälsa på Jennie på Onsdag, vågar inte svära på att jag får träffa lillen. Som sagt så länge jag känner mig krasligt tänker jag hålla mig ifrån honom.

Arons fot och hand, sen syrrans hand bredvid.
Lilla lilla pojken då, det är svårt att förstå
att nån kan vara så liten.

Lillpojken

Lillpojken, kämpa.
Du kan klara det här, you´re doing good.
Mamma och Pappa vill verkligen ha dig.
Du fixar det här, det vet jag.

Det blev en pojke, 32 centimeter lång, väger 718 gram.
Han föddes tjugo i fem imorse(vet inte exakt tid), på Sveriges Nationaldag.

Det gick inte att hindra längre, Jennie hade värkar hela dagen igår. Vid 20-21 åkte mamma och Elisabet till Akademiska då var det på gång. Mamma ringde och uppdaterade vid två tillfällen, första gången berättade hon att Jennie sov och att hon var helt öppen. Andra gången berättade hon att Jennie var vaken, fortfarande helt öppen och bebben hade sjunkit ner. Sen ringde Pappa mig inatt och berättade att allting hade lugnat ner sig.

Vid 9 imorse kollade jag min telefon, ett sms från mamma, och ett från Jennie
“Grattis moster sandra. Jätte fin liten pojke pusspuss”

Jennie mår bra nu, lite ont överallt bara, lillpojken ligger i kuvös och respirator för tillfället men han gör jätte bra ifrån sig, läkarna tror att han har väldigt goda utsikter för att överleva. Jennie tror också att det kommer att gå bra. Hon är absolut jätte rädd, men hon har en känsla som säger att pojken kommer att klara sig bra. Jag har också den känslan. Men man får fortfarande vara beredda på det värsta.
Men håll tummarna för min lilla systerson gud vad bra det känns att säga att jag har en systerson.
Min lilla prins.

Ingen jävla student syster!

Jag träffade syster igår, jag skulle färga hennes hår eftersom studenten är ju idag. Vi var en sväng på stan först, sen gick vi hem till henne och Freddie så skulle vi käka innan vi började med håret. Jennie gick på toa, freddie satt i soffan och jag lagade mat. Tills Jennie skrek förtvivlat, hon blöder. Vi åkte i ilfart ner till barnmorskan, sen åkte dom vidare till Uppsala. Det visade sig att hon höll på att öppna sig, barnet håller på att födas, tre månader förtidigt! Nu ligger hon på Akademiska i Uppsala med dropp för att bromsa det hela. Jennie får inte röra sig överhuvudtaget, hon måste bara ligga, hon får inte ens gå på toaletten. Jennie missar sin student idag, hon kommer att få ligga på sjukhuset utan att röra sig tills barnet är fött. Vilket kan bli allt från idag tills om flera veckor. Förhoppningsvis får hon ligga ett bra tag så att barnet hinner växa till sig. Hon käkar tabletter som ska hjälpa barnet att utveckla sig fortare, eftersom det troligast är så att hon kommer att föda för tidigt oavsett. Hon är i v.25 idag, vi försöker alla hålla oss positiva. Även om jag har varit på väg att bryta ihop flera gånger, jag lider så fruktansvärt med Jennie och Freddie.

Jag och Patrik åkte till Uppsala idag för att ge henne hennes studentpresent och höra hur det är med henne. Jag hade köpt ett halsband med en skyddsängel till henne, jag köpte den innan allting hände, jag hoppas att den kanske kan hjälpa henne litegrann genom det här. Mamma ringde runt till släkt och vänner igår för att ställa in allt studentfirande. Men det kommer komma folk hem till mamma och pappa ändå. Det står tre smörgåstårtor i kylen som behövs ätas upp. Och sen känns det bättre att hålla hoppet uppe, tänka positivt och framåt.

“du jag känner igen dig?”

Det är just snyggt så fort pojkvännen gick utanför dörren för att åka och jobba så knallar jag in i Jimmys rum enbart iklädd ett par trosor, gosar ner mig i hans säng bredvid honom och glor på scrubs. Det är sånna stunder, eller som tidigare idag så åkte vi till Uppsala och han håller mig i handen (det var Calle som körde, han som orsakade min bilskräck), det är då jag verkligen känner hur mycket jag älskar det jävla aset. Idag när bara han och jag åkte från Uppsala, gick han snällt med på att lyssna på tre Celine Dion skivor medans jag sitter brevid och skrålar som en stucken gris!

Hade en toppenkväll igår blev inte så mycket släktträff där inte. Smet över till Mia så fort jag kunde, det vill säga tre timmar senare käkade lite med Palle innan också.
Drack lite hemma hos Mia med massa rara brudar. Vi körde lite Twister också, jag vann såklart! Trots sendrag under spelet.
Sen drog vi ner på maja som var helt kaotiskt. Efter 5 minuter funderade jag skarpt på att vända och gå hem. STÄNG NIVÅ OCH KÖR JOAR ISTÄLLET! Man kan inte ha nattklubb i majas lokaler, det funkar inte. Varken personalen eller gästerna trivs. Igår skulle det ändå ha varit på joar men flyttades mysteriskt nog upp? Idiotiskt. Jaja, det var den sämsta ute kvällen på länge. Det var massa roligt folk, men man kunde inte dansa, inte sitta ingenting. Gick ut och tog luft var tionde minut!
Sedan promenerade jag och Mia till Statoil, köpte läsk och trakasserade Tobbe.
Sen kom vår kära “idol” Bengt Dahlqvist, vi hade träffat honom dan innan:

“du, jag känner igen dig?”
“jaha, gör du”
“men vafan sandra ser du inte vem det är?”
“joo, men det är ju daniel från skilda världar ju”

Sen gick det bara utför. Han asgarva när han såg att vi båda var där i lördags igen.
Efter ett tag insåg vi att klockan var halv 5 då kändes det dags att gå hem.

Men nu ska jag laga tacos!